en tank, flera tankar
Eyy man!
Jag är i Timrå på brorsans rum. Orkar inte gå upp till mitt eget, låång trappa upp. Ska till tandläkaren imorrn kl 8.10. Lagom kul när man har sovmorgon till 14! Vi har inventering på brandstation.. Så jag ska jobba lunch på 7 kryd, inte kan man vara ledig en halv dag eller! Det går ju inte för sig.
Jag funderade på lite grejer (har iofs glömt hälften). Varför pratar man oftare om folks dåliga sidor och dumma saker de gjort, än om hur snälla och fina människor de är? Den som lyssnar får ju helt fel bild av människan ifråga. Är det som med nyheter, ju värre desto mer spännande och intressanta? Är det hos mig problemet ligger om jag oftare berättar dåliga saker än bra saker om folk? Blir vi lyckligare själva när vi klagar om andra? Får vi ett bättre självförtroende, höjer vi oss själva i "rang" när vi sänker andra? Eller får vi bara ett större ego?
Tyvärr kommer jag inte ihåg resten. Damn, borde börja med post it-lappar.
Drömde förresten om dig i veckan. Funderade lite över min situation. Många har varit i samma situation - Den som dumpar. Men aldrig har någon sagt till mig hur svårt det är. Jag har läst massor av texter om hur man ska resa sig efter att ha blivit dumpad. Säga upp kontakten, börja träna, ut och festa, umgås med folk. get drunk, get wasted. Men den som dumpar, är det självklart att han/hon ska gå vidare utan att ens vända sig om? Inget dåligt samvete, inga skuldkänslor, ingen tomhet. Är jag ensam om att fortfarande känna så ibland? Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle varit om allt bara rullat på som vanligt. En underbar lägenhet, ett bra jobb, bra vänner, också du förstås. Tänk OM, då hade allt jag nämnde varit perfekt. Vi hade kunnat bli vuxna tillsammans. Men sedan tänker jag tillbaka till verkligheten. Det hade inte varit så. Det hade inte varit perfekt. Vi är inte perfekta ihop, jag vet det nu. Jag gjorde rätt, och jag hoppas att du också vet det. Vi hade en underbar tid tillsammans, men den är över nu. Men jag kommer ihåg alla dagar med dig, de är över nuu.. Jaja, nog om Gyllene Tider. För det mesta har jag gått vidare, jag tänker knappt på det, men ibland när man blir påmind poppar det upp. Jag klarar fortfarande inte av att träffa dig, herregud vad dumt det blev sist.
Imorgon kommer jag väl ångra allt jag skrev nu, men whatever. It's just thoughts. Jag tror att det är lättare att gå vidare om man skriver ner det man tänker (om man inte har någon riktigt bra person att prata med), då kan man lägga det åt sidan och skjuta ifrån sig tankarna. Tanka upp med nya istället. :) adios amigos
Jag är i Timrå på brorsans rum. Orkar inte gå upp till mitt eget, låång trappa upp. Ska till tandläkaren imorrn kl 8.10. Lagom kul när man har sovmorgon till 14! Vi har inventering på brandstation.. Så jag ska jobba lunch på 7 kryd, inte kan man vara ledig en halv dag eller! Det går ju inte för sig.
Jag funderade på lite grejer (har iofs glömt hälften). Varför pratar man oftare om folks dåliga sidor och dumma saker de gjort, än om hur snälla och fina människor de är? Den som lyssnar får ju helt fel bild av människan ifråga. Är det som med nyheter, ju värre desto mer spännande och intressanta? Är det hos mig problemet ligger om jag oftare berättar dåliga saker än bra saker om folk? Blir vi lyckligare själva när vi klagar om andra? Får vi ett bättre självförtroende, höjer vi oss själva i "rang" när vi sänker andra? Eller får vi bara ett större ego?
Tyvärr kommer jag inte ihåg resten. Damn, borde börja med post it-lappar.
Drömde förresten om dig i veckan. Funderade lite över min situation. Många har varit i samma situation - Den som dumpar. Men aldrig har någon sagt till mig hur svårt det är. Jag har läst massor av texter om hur man ska resa sig efter att ha blivit dumpad. Säga upp kontakten, börja träna, ut och festa, umgås med folk. get drunk, get wasted. Men den som dumpar, är det självklart att han/hon ska gå vidare utan att ens vända sig om? Inget dåligt samvete, inga skuldkänslor, ingen tomhet. Är jag ensam om att fortfarande känna så ibland? Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle varit om allt bara rullat på som vanligt. En underbar lägenhet, ett bra jobb, bra vänner, också du förstås. Tänk OM, då hade allt jag nämnde varit perfekt. Vi hade kunnat bli vuxna tillsammans. Men sedan tänker jag tillbaka till verkligheten. Det hade inte varit så. Det hade inte varit perfekt. Vi är inte perfekta ihop, jag vet det nu. Jag gjorde rätt, och jag hoppas att du också vet det. Vi hade en underbar tid tillsammans, men den är över nu. Men jag kommer ihåg alla dagar med dig, de är över nuu.. Jaja, nog om Gyllene Tider. För det mesta har jag gått vidare, jag tänker knappt på det, men ibland när man blir påmind poppar det upp. Jag klarar fortfarande inte av att träffa dig, herregud vad dumt det blev sist.
Imorgon kommer jag väl ångra allt jag skrev nu, men whatever. It's just thoughts. Jag tror att det är lättare att gå vidare om man skriver ner det man tänker (om man inte har någon riktigt bra person att prata med), då kan man lägga det åt sidan och skjuta ifrån sig tankarna. Tanka upp med nya istället. :) adios amigos
Kommentarer
Trackback
