tiniwini

Nuförtiden verkar alla gifta sig eller gå på bröllop. Förutom jag, som inte varit på ett enda bröllop jag minns (förutom ett när jag var liten, då mitt enda minne är att alla kastade riskorn på det lyckliga brudparet). Jag känner väl helt enkelt inte tillräckligt många människor. Det är inte heller sant, för sist jag kollade hade jag flera hundra namn och nummer sparade i mobilen, dubbelt så många på msn. Men om jag skulle ta itu och radera så skulle jag inse hur många jag har glidit ifrån. Hur många som glidit ifrån mig. Men, har de verkligen funnits där förut? Många har flyttat, men desto fler har bara glidit ifrån mig på ett eller annat vis. Jag vet inte om det är jag, om jag är dålig på att hålla kontakten med folk (eller är det alla andra det är fel på?). Eller om jag helt enkelt är dålig på att släppa in folk. Jag är alltför "bekant" med alldeles för många, men ofta stannar det där. Det känns inte som att jag är riktigt nära någon nuförtiden. Jag har ingen jag kan dela allt med, ingen att skratta och gråta med, ingen att köpa fåniga julklappar till år efter år. Det är nog jag som är dålig på att öppna mig inför folk. Det är nog därför. Det kommer sluta med att det första bröllopet jag går på är mitt eget, och det sker nog inte före min begravning.
Förresten menar jag inte att vara negativ alls angående bröllop, min underliggande mening har egentligen inte alls med bröllop att göra.


Idag skulle vi bada i Timrå simhall, och när vi väl kom dit var det stängt. Öppnar imorgon, samtidigt som skolorna. Jaja, vi landade hos mama istället. Och det var bra mysigt det också!

Ikväll såg vi 3:10 to Yuma (med Russel Crowe och Christian Bale), bra film! Såg även slutet av Before the devil knows you're dead, vi orkade verkligen inte se hela filmen häromdan. Det var en sjuk film med sjuka människor. Huvva.

Sov gott!